Kompisar

Jag förstår inte anledningen att ha flera ytliga kompisar... Kompisar som man inte ens kan slappna av och vara sig själv med. Då har jag hellre 1 eller 2 som man kan säga allt till och som man är sig själv med hela tiden. Vill inte höra dig fråga "vad händer ikväll?" eller "har du cigg, jag dör"... Skulle uppskatta om du frågade hur jag mådde istället eller om jag har lust att hitta på något på en vardag... Nyktra. Livet går inte ut på att festa. Om det gör det för dig, fine. Men då vill jag inte vara din vän längre, för då är vi alldeles för olika. Vi kanske ser på allt olika? Det gör vi nog Elle. För vi tycker aldrig särskilt likt. Vi kanske inte är gjorda för att vara nära vänner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0